Muntligt framförande – svenska.

Jag tänker prata om min mamma. Jag och min mamma har en väldigt bra relation, men den är inte för ”smörig” som jag kan märka att andra har. Jag och min mamma säger inte varje dag att vi älskar varandra för det vet vi redan. Dock tycker jag det är sött med människor som är jättesnäll och kärleksfull mot varandra, men det tror jag inte skulle passa in på mig och mamma. Jag och mamma är mer vänner, hon är en av mina bästa vänner. Jag har alltid kunnat vända mig till min mamma angående allt. Har jag haft frågor om puberteten har jag vänt mig till henne, har jag haft frågor om kärlek har jag vänt mig till henne och även andra saker som skolan, jobb och livet i övrigt. Har jag kanske fått någon sjukdom som jag inte vet vad det är så berättar jag syndromen för mamma och hon kan oftast svara vad det är. Som man brukar säga, ens mor är den bästa doktorn.

 Jag gör mycket saker med min mamma också. Ska jag köpa kläder frågar jag henne om råd, om det är värt priset och om hon tycker det är fint. Vi brukar även träna tillsammans och det är underbart. Jag brukar få höra att andra tanter kommer till mamma och tycker det är så roligt att vi tränar tillsammans och kommer så bra överens. Vi har även lika åsikter om saker och ting oftast, förutom när jag har någon impuls-tonårings-grej på gång, då säger hon alltid att jag ska tänka om eftersom hon vet hur det är, och i slutändan har hon alltid rätt.

 Folk brukar säga att när jag var mindre, kanske 11-12 år så var jag en kopia av min mor i den åldern. Jag tycker själv inte att vi är så lik, men folk brukar säga att vi är lik i sättet även om vi inte ser så lika ut. Tydligen ska min mamma ha varit lika fartig och sprallig som mig, men tittar man på henne idag kan man inte tro det. Mamma är en lugn och sansad kvinna som vill alla väl, även fast hon kan se arg ut när man ser henne på samhället, men jag tror det är något medfött, haha. Mamma är den personen som håller ihop våran familj.

 Visst har vi våra stunder där vi är oense men det behöver man tycker jag. Vi kan tjafsa om något helt oviktigt, eller om jag har gjort något som hon inte tolererar. Oftast varar det bara ett litet tag och det slutar med att vi båda kommer tillbaka med skam och ger varandra en kram och ber om förlåtelse. Jag hatar verkligen att bråka med mamma, jag kan inte ens tänka tanken att vara osams med henne. Därför brukar jag lägga bennskallen åt sidan och be om ursäkt för jag vill att allt ska vara bra.

 Jag och mamma ville göra något tillsammans, utöver det vanliga. Vi brukar fara till exempelvis Umeå och shoppa eller träna, men vi ville ha ett starkare band mellan oss så vi bestämde oss för en mor och dotter tatuering. Jag hade tittat länge på en blomma som jag ville tatuera in och som jag hade bestämt mig för att göra och i samma veva ville mamma också göra en ny tatuering. Jag gav förslag på att hon skulle tatuera samma blomma för hon tyckte den var riktigt fin, och då kunde det vara våran mor och dotter tatuering som vi hade pratat om. Sagt och gjort! Jag gjorde min på revbenen och bara några dagar efter gjorde hon sin på vaden. Jag har inte hunnit få något kort på bådas tatueringar, men den finns där och det kommer den alltid att göra. Jag tror det förde oss ännu närmare varandra och så fort vi ser dem tänker vi på varandra. Idén var så bra så min lillasyster sa att när hon växte upp och blev nog stor så hon fick tatuera sig, då ville hon ha en likadan. Hon är elva år.

 Min relation till mamma är så stark så jag klarar inte av att vara ifrån henne en längre tid. Nu när jag har skaffat pojkvän så är jag mindre hemma och det mår nog varken hon eller jag bra av, så jag brukar ta mig tid till att få lite mamma-tid så ofta jag kan, även fast det kanske inte blir så länge och ofta. Jag behöver den där rösten, den där personen i mitt liv för att jag ska fungera. Det finns ingen som förstår mig på samma sätt som mamma.