Dag 13: min familj
Min familj består av pappa Urban, mamma Ingela, storebror Pontus och lillasyster Jonna.
Pappa inspiresas jag mycket av. Han kan allt om motorer vilket jag tycker om VÄLDIGT mycket, har oftast svar på det jag frågar och förstår sig på mig. Det är inte ofta jag gör något med min pappa ensam, utan det brukar bli att jag följer honom på älgjakten. Har även följt han på en ´Modo match en gång. Alltid när jag var mindre ville jag att vi skulle ha en "pappa-dotter" dag, men det blev som aldrig av. I sommar ska jag göra mycket så jag funderar på att fråga han om vi kan köra gocart. Det är även min pappa som är den mest stöttande länken i min folkracekarriär, utan han hade jag inte varit där jag är idag, inte heller så duktig som jag är idag, både på att köra och skruva.
Mamma är som min bästa vän. Vi kan bråka och vara osams, men vi blir oftast sams nästan på en gång. Mamma kan jag berätta allt för och jag får även höra mycket från henne vilket gör hon till inte bara min mamma, utan även min vän. Jag brukar känna att jag behöver en pratstund med mamma på kvällen i soffan innan jag lägger mig, det är behövligt.
Pontus och jag är född på samma dag, den 17 december. Dock är vi inte lika gamla utan det skiljer tre år på oss, han är född -92 och jag -95. Jag och Pontus har aldrig varit riktigt nära och pratat om problem och så, men det har blivit bättre och bättre. Visst har vi alltid hittat på saker, men nu känner jag att vi umgås mer än vad vi gjort förut, och det behöver jag också. Visst kan vi även hugga mot varandra fortfarande om vi har olika åsikter, men det gör alla syskon! Pontus ställer även upp för mig när det gäller bilar och sådant. Utan Pontus hade jag nog heller inte kunnat köra folkrace.
Jonna är min lillasyster som växer upp så snabbt! Jag tyckte nyss hon var liten bebis men hon är redan elva år. Jag har även börjat inse att vi behöver varandra mer och mer. Förut såg jag bara henne som ett "retobjekt", men nu brukar jag faktiskt krama om henne och säga att jag tycker om henne, jag är helt enkelt snällare mot henne och det resulterar att hon är snällare tillbaka. Jag och Jonna är riktigt bra vänner idag, och jag vill vara storasystern för henne som hon vill att jag ska vara. Jag vill att hon ska se upp till mig och jag försöker så gott jag kan.
Pappa inspiresas jag mycket av. Han kan allt om motorer vilket jag tycker om VÄLDIGT mycket, har oftast svar på det jag frågar och förstår sig på mig. Det är inte ofta jag gör något med min pappa ensam, utan det brukar bli att jag följer honom på älgjakten. Har även följt han på en ´Modo match en gång. Alltid när jag var mindre ville jag att vi skulle ha en "pappa-dotter" dag, men det blev som aldrig av. I sommar ska jag göra mycket så jag funderar på att fråga han om vi kan köra gocart. Det är även min pappa som är den mest stöttande länken i min folkracekarriär, utan han hade jag inte varit där jag är idag, inte heller så duktig som jag är idag, både på att köra och skruva.
Mamma är som min bästa vän. Vi kan bråka och vara osams, men vi blir oftast sams nästan på en gång. Mamma kan jag berätta allt för och jag får även höra mycket från henne vilket gör hon till inte bara min mamma, utan även min vän. Jag brukar känna att jag behöver en pratstund med mamma på kvällen i soffan innan jag lägger mig, det är behövligt.
Pontus och jag är född på samma dag, den 17 december. Dock är vi inte lika gamla utan det skiljer tre år på oss, han är född -92 och jag -95. Jag och Pontus har aldrig varit riktigt nära och pratat om problem och så, men det har blivit bättre och bättre. Visst har vi alltid hittat på saker, men nu känner jag att vi umgås mer än vad vi gjort förut, och det behöver jag också. Visst kan vi även hugga mot varandra fortfarande om vi har olika åsikter, men det gör alla syskon! Pontus ställer även upp för mig när det gäller bilar och sådant. Utan Pontus hade jag nog heller inte kunnat köra folkrace.
Jonna är min lillasyster som växer upp så snabbt! Jag tyckte nyss hon var liten bebis men hon är redan elva år. Jag har även börjat inse att vi behöver varandra mer och mer. Förut såg jag bara henne som ett "retobjekt", men nu brukar jag faktiskt krama om henne och säga att jag tycker om henne, jag är helt enkelt snällare mot henne och det resulterar att hon är snällare tillbaka. Jag och Jonna är riktigt bra vänner idag, och jag vill vara storasystern för henne som hon vill att jag ska vara. Jag vill att hon ska se upp till mig och jag försöker så gott jag kan.