"magnet"..

Nu äre så att jag fattar inte själv vad det är för fel på mig. Jag vågar inte öppna min jävla mun och säga vad jag känner, utan verkar tro att "det ska gå över av sig själv".. Ibland känns det mer som att dom är det än vi.

Och en sån där, jag hatar att tjata.. Men alltså, verkar precis som om du inte vill att ja ska ha nån.

Och du.. Jag vet, förut så var du min själ typ, men jag tror, eller vet nästan att det skulle kännas riktigt bra om vi inte kände varann. Jag menar, jag var ung och dum och jag inser nu att du är nog inte den jag tog dig för när jag träffade dig, eller du är inte det. Tur jag har min Fredrik!


jag fattar inte att jag kunde ha så tur i en sak iaf, jag älskar dig

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: