Okej, det här blir ett tankeinlägg.

Jag tror faktiskt du har rätt. Jag menar, om man tänker tillbaka, allt var så jävla skönt! Förutom att jag saknade det jag har nu, men nu känner jag på ett sätt att de skull va skönt att kanske vara det ett tag. Inte för att jag inte vill, men alltså.. Det är nu allt börjar om man säger så!

Och en annan sak, vill jag att du ska göra det som jag tyckte var jobbigt för två veckor sen? Ja, det vill jag.. Det kändes bra, och det höjde mitt självförtroende. Jag kände mig.. Attraktiv. Jag tänkte på det, jag vill testa hur det är, eller känns eller vad man nu ska säga.

Och det du sa, det var lite omoget.. Jag blev faktiskt sur, du fattar ju inte.

+ du som är som du är. Jag saknar dig ibland men när du börjar med saker som är typiska dig så vill ja ba kast dig i sjön.

Jag vill bara säga en sak till er som läser, jag skriver inte sånna här inlägg för att ni ska bli nyfikna utan för att jag vill prata av mig och orkar inte prata med en riktig människa, så ni behöver inte vara nyfikna och fråga ut mig. Tack :)